Sista dagen i Kimito



Ja dag är det sista dagen på länge här i Kimito. Nästa gång jag skriver ett inlägg här ifrån kommer det vara november och kallt. De säger att det brukar kunna vara kallt här men tyvärr dåligt med snö. Att åka hem känns både bra och dåligt. Visst ska det bli skönt att få komma hem som jag skrivit så himla mycket om. Men ändå så känns det som att jag trivs ganska bra här också. Kunde jag bara flytta över häst, pojkvän och ett lämpligt hus hit så skulle jag kunna bo kvar här. Kimitoön är en mysig ö med lite kupera terräng, omväxlande väder och lite små skogar överallt. Lite likt Gotland. Jag gillar verkligen att bo på en ö, det är lagom långt att ta sig till saker och ting. Folk känner igen varandra, hälsar, pratar lite och är allmänt trevliga. Jag vet faktiskt inte hur det kommer kännas att behöva lämna den här platsen sen när vi är färdigutbildade. Jag antar att det kommer kännas lite vemodigt. Det känns redan lite vemodigt att åka hem och då har vi bott här inte särsilt länge alls.

Just nu sitter jag och lyssnar på Leona Lewis - Better In Time. Den låten får mig att gå tillbaka ungefär 1 år i tiden när jag slutade gymnasiet. Sista terminen på gymnasiet bodde jag på Elevhemmet bredvid skolan. Jag sov sällan där men när jag väl gjorde det lät jag den här låten gå hela natten. Jga tyckte då att den var super duper bra och kunde inte sova utan den om jag sov själv (dvs utan hund, man fick inte ha djur på elevhemmet). Visst är den bra nu med men tänk vad saker och ting förändras bara man får lite distans att se på saker. Livet som jag trodde jag skulle leva då lever jag inte alls idag. Inte trodde jag att jag skulle sitta här i Finland och bli något. Nej jag trodde nog att jag skulle jobba med djur på någon gård någon stans. Och vem vet vad som händer sen? Den som lever får se.

Imorgon ska jag träffa min familj och ta det lugnt. Det ska bli skönt att komma hem och bara kunna ta en kopp te med mamma och prata lite. Det var länge sen nu. Det blir allt för sällan tyvärr som vi tar oss tid att bara ta en kopp te och prata om ditt och datt. När jag flyttade till min lägenhet kändes det skönt att kunna gå ut och fika ibland när man hade lust. Det gick ju bra när jag bodde så nära familjen. Nu är det mycket svårare men kanske får det mig att uppskatta våra stunder tillsammans mera kanske? Jag hoppas det!

Bilden tog jag när vi var på gotland förra hösten. Tider värda att minnas. Tänk att det kan betyda så mycket att vara fattig och arbetslös så länge resten av livet är bra. Att få ta hästen och rida till jobbet med hunden vid sin sida var underbart. Vi bodde granne med ett bagerin som sålde muffins, bullar, kärleksmums i 2:a sortering. Varje dag i en månadstid åt vi kärleksmums. Nej det var då och nu är nu. Nu är det dags för andra utmaningar. Kanske hamnar jag på gotland en dag och kan leva det där livet jag drömmer om.

Nu måste jag packa det sista innan jag åker hem. Ha det så bra gott folk.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0