Uppdatering i livet, i bloggen.



Jag vet inte vad jag skall skriva riktigt. Jag vet inte varför jag inte skrivit här på länge. Jag har hört från flera håll att mina inlägg saknas och det värmer skall ni veta! Det är lite tungt nu. Det har det varit ganska länge tyvärr. Jag hoppas att jag kan gå in i 2011 med ett ljust sinne och en annan tro på livet. Det här året har varit tungt men det börjar släppa tror jag. Sorgen börjar släppa taget om mig och jag kan leva mer och mer som vanligt igen.

Att skriva i bloggen om sorgen efter Jippie har hjälpt mig massor. Kanske inte den roligaste läsningen men kanske hjälper jag någon mer där ute, vem vet.

Att sörja kräver mycket av en som person. Många gånger funderar jag över varför gör det så ont att förlora någon? Varför kan jag inte längre minnas hur hon ser ut eller hur hon rörde sig? Varför är jag så rädd för att glömma bort henne?

Jag älskade Jippie djupt. Jag är så rädd att glömma henne. Att hon ska raderas ur mitt minne och inte vara betydelsefull för mig någe mer. Hon betyder så mycket för mig. Hon var den som alltid fanns där för mig, no matter what. Kanske bleknar minnena för att man skall ha möjlighet att låta nya minnen och händelser få plats? Jag vet inte varför.

Det är helt otroligt hur naken man kan känna sig när ens bästa vän inte finns där längre. Även om jag har fina vänner, en underbar familj och sambo så saknades stjärnan i julgranen. Men kanske är det dags att prova en annan stjärna? Jag tror att det dyker upp en ny stjärna när dags. Jag tror inte att det är dags än.

En annan tankel som slagit mig under året är: hur många tårar kan man gråta egntligen? Jag tycker att jag gråtit floder under detta år men ändå så verkar det finnas tårar kvar. Jag är nog inte så "färdig" med sorgen trots allt.

Ja hörni här kom ännu ett "sorginlägg" i raden.
Ha det gott!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0