Hej kära vänner!

Hoppas ni har det bra i sommarvärmen, njut medans den är här. Man vet aldrig hur länge den varar!

Jag måste ta ett beslut. Ett oundvikligt beslut. Att livsavgörande beslut och jag vill inte. Det finns så mycket jag skulle vilja säga till er. Så många olika saker som jag skulle vilja delge er. Men just nu kan jag inte. Vi befinner oss långt ifrån slutet på denna tillfälliga jobbiga väg och inte förrän vi når slutet kommer jag kunna berätta. Om ens då. Rädslan för hur ni kommer dömma mig är stor. Så himla jätte stor.  Det känns som om det aldrig kommer bli bra igen. Jag ser verkligen inget slut och jag tänker spelar det någon roll om det här tar slut? För oavsett hur det slutar kommer någon gå sårad ur det här. Just nu så ser det ut att bli jag. Om jag bara kunde få detta ogjort.

Om tio år kommer antagligen denna smärta kännas avlägsen, hoppas jag. Men just nu är den outhärdlig.