Japp det är vad jag gör just nu. Ute faller regnet från en grå himmel och det är kallt och dysrtert. Så idag är en toppen dag för att städa och sen mysa i soffan framför en film. En prommis med hunden skall naturligtvis också hinnas med! 

Igår var Johan och jag in till gävle en sväng. Först åt vi middag på max. Låter inte så exklusivt men jag älskar deras Delifresh Low carb hamburgare. Den är så god! Eter det åkte vi till Jula och shoppade lite smått. EN sväng blev det även på Citygross. Nu började det närma sig tidsmässigt men ändå var det en timme kvar innan bion skulle börja så vi satte oss på ett café och tog oss en fika. Jätte mysigt! Härligt att vi kommer iväg och gör något utöver vardagen. Det behövs verkligen nu med allt som är runt i kring oss med flytt, skola, jobb mm.

Nej hörni nu måste jag fortsätta städa.

Om sex dagar har det gått 8 månader sedan Tippa somnade in. 8 långa månader. Vackra vackra tippa. Här om kvällen när jag inte kunde sova låg jag och tänkte på hur stor saknade fortfarande är. Hur stark sorgen fortfarande är, hur mycket jag vill ha henne tillbaka som frisk och pigg igen.

Med Jippie vid min sida var jag trygg. Jag hade alltid min bästa vän med mig. Jag älskar mina andra hundar massar absolut men tippa var speciell. Allt vi gjorde tillsammans. Hon var en trygghet att ha med överallt. Tänk när vi skulle tävla lydnad första gången, hon ville så väl men matte var så nervös. Eller alla gånger hon höll mig sällskap på tåg resorna upp till Ljusdal. Eller alla kvällarna i Ljusdal. Starkast av all minns jag hur bra hon mådde när vi kom till Finland förra hösten. Hon var så pigg och fin och jag såg så fram emot tävlingarna på hösten. Vi gick över fälten krig brusarby och bara hade det skönt. Jag saknar henne så grymt. 

Ja det sägs ju att tiden läker alla sår men ibland så tvivlar jag. Allt bleknar väl med tiden antar jag.