Resa till Ljusdal
De senaste dagarna har jag och Aslan tillbringat i Ljusdal hos Gunnel & CO. Det var väldigt trevligt! Att komma tillbaka till Ljusdal var kul. Tänk att det snart gått två år sedan vi slutade där och vi splitrades för att ge oss ut på egna äventyr. Några kända ansikten såg man på skolan. Betydligt fler som man inte kände igen.
Bilder från Ljusdals resan kommer.
Aslan ligger här och sover på golvet. Han är bra trött nu. På vägen hem var vi förbi Rebecca och Robin med hundar, vilket var bra kul tycket han. När vi kom hem så bar jag in måsen som jag fick av Arne idag. De tyckte Aslan var jätte spännande. Imorgon skall vi appotera lite tänkte jag. det va kul att se hans intresse för måsen! Till hösten hoppas jag att vi kommer kunna gå en kurs innom jakten. Det vore jätte roligt.
Tack för alla kommentarer som kommit både på bloggen och utanför bloggen, angående mitt förra inlägg.
Nu ska jag hoppa in i en dusch innan det är dags att sova.
Att ha bråttom
Min fina Tippa
Man ska inte stressa heter det. Men hur lätt är det att låta bli? Det är så himla mycket jag skulle vilja göra innan jag blir gammal och dör. Alla säger att " det där hinner du sen" men tänk om det inte blir något sen? Det var så mycket som jag och Jippie skulle göra sen som nu aldrig blev av. Jag vill inte att det händer igen.
Just nu är det många tankar i mitt huvud. Hur vet man att man gör rätt? Att man inte kämpar för något i onödan? Jag vill inte stå där en dag och inse att jag slösat bort mitt liv på något som aldrig blev något av. När är det dag satt hoppa av tåget? Och när är det dags att hoppa på nästa tåg?
Det finns ett talesätt som min mamma brukar använda sig av. Det talesättet lyder "Man får inte alltid det man vill ha, man får det man behöver" och det ligger nog något i det.
Jag måste säga att jag vet i princip ingenting just nu. Jag har en del att fundera över antar jag.
Ha det bra gott folk.
Söndag
Min fina Tippa
Nu sitter jag här med min kaffekopp och bara har det lugnt och skönt. Det behöver man ibland. De senaste dagarna som varit har varit ganska lugna och sköna. Ifredags kväll kom Johans föräldrar på middag. Det var trevligt. Till middag blev det skinkstek med klyftpotatis och rosépepparsås och till efterätt hade jag gjort en gräddtårta som blev jätte god. Tyvärr blev det ingen bild på den. Men det kommer en ny chans i veckan då resten av familjen ska fira mig i efterskott.
Det är så kul att köra bil. Igår var jag och Johan in till uppsala en sväng. Det var ju inte riktigt som att köra bil i Fagersta. Men det gick bra. Det var såp himla mycket trafik bara. Men det är klart det är ju "barnbidragshelg".
Igår var Tessan och Roy här på besök. Lika trevligt som vanligt! Synd bara att det blir så långt mellan gångerna. Det blir väl bättre snart när jag blir hemma mer.
Det är konstigt hur man kopplar ihop saker eller tillfällen med en person eller en individ. Igår hittade jag ett koppel som jag köpte åt Tippa i somras. De flesta hund grejer som jag har har jag bestämt mig för att behålla men vissa saker var "hennes" och kommer nog få "följa med" henne den dagen jag är redo att "låta henne lämna oss". Det kopplet är en av de sakerna. Bara tanken på att hon kanske lämnar oss en dag känns hemsk. Egentligen har hon ju redan lämnat oss. Det är så svårt att "klippa av de sista banden". Jag har tänkt flera gånger nu att hon kanske ska få "flytta in" i hundrummet och få en egenplats i hyllan där. Men jag tror inte att det är dags än. Det är ganska skönt att ha henne i vardsrummet. Att känna att hon är med oss. Att hon inte är ensam, för vem vill vara ensam? Det tror jag ingen vill.
Hoppas allt är bra med er där ute.
Nya bilder på Aslan
Igår så redigerade jag lite bilder så här kommer några av dem.
Annars var gårdagen en bra dag. Vi tog det lugnt Aslan och jag när Johan var på jobbet. När han kom hem så åkte vi iväg till Tierp och hämtade lillebror för att sedan bege oss till Gävle och Church street salon. Där åt vi gott och hade det bra. Idag kommer Johans föräldrar hit på middag och lite tårta så klart.
Hoppas det är bre med er alla där ute. Jag kikade in på statestikfliken här på bloggen och ser arr det är en tapper skara som läser varje dag. Det känns kul.
Ha det bra gott folk.
Idag är det min dag!
Min fina Trassel
Idag är ingen vanlig dag, idag är det min födelsedag :) När jag var mindre räknade jag dagarna till min födelsedag med start första januari varje år. I år var det annorlunda, det slog mig först i förra veckan att jag snart fyller år. Man kanske börjar bli vuxen? Ja jag vet inte. Något som jag där emot vet är att jag klarade körtkortet igår! Gissa om jag är stolt. Jag har drömt om bilar och korsningar hela natten. Framförallt spanska svängen på vägen mot Västerås. Mina kära vänner i Norberg vet vad jag snackar om.
Idag ska jag få köra Johans bil förförsta gången. Igår när han hämtade mig vid tåget frågade han om jag ville köra men jag var för trött så vi tar det idag i stället. Det ska bli kul.
Nej nu ska jag gå och göra mig lite frukost. Ha det bra gott folk!
Stressen inför ett val
Lite konstigt inlägg kan man kanske tycka. Men så e det ibland. Ha det bra gott folk. Nu ska jag springa vidare och förhoppningsvis hinna äta något innan nästa lektion.
Livet efter döden
Många tankar i mitt liv just nu kretsar kring livet och döden. Inte så konstigt kanske. Efter det som hänt har jag insett hur viktigt det är att leva och ha ett kvalitativt liv medans man lever. Oavsett längd. Vad är det annars för mening med att leva? För mig betyder detta att jag lever det liv jag vill och gör saker som får mig att må bra. Att omge sig med rätt människor är hemskt viktigt.
Jag kan tycka att sånna här saker är lätta att säga och svåra att genomföra. Ibland tar det tid att genomföra saker även om man vill dem väldigt mycket. Det här är nog en sådan sak.
Min Jippie lärde mig att livet skall levas. Det är förkort för att skjuta upp en massa saker. Jag kan ångra att vi aldrig gjorde en massa saker som jag tyckte att jag hade "sparat" tills hon skulle bli gammal. Nu gick dem om intet. Ifortsättningen kommer jag att göra sakerna på engång. Vill jag gå en kurs innom en diciplin så kommer jag nog inte vänta tills sen. Hoppas jag.
Ibland när livet förändras undrar man varför. Så klart. Men jag vill tro att allt som händer har något gott med sig. Som nu en hund försvinner och en ny kommer in i bilden. Jag väljer här att tro att det är meningen det som händer. Jag måste fortsätta tro på hoppet för att inte bli för nedslagen av de motgångar som möter oss här i livet. Just nu ligger mitt hopp till Aslan och mig som team. Jag vet att vi kommer komma till ett likande slut som jag och Jippie fick möta, men jag vet att den tiden man får tillsammans är värd det svåra avskedet.
På sista tiden har jag kunnat se på Jippies död ur en annan vinkel. Jag tror att jag har börjat accepterat den. Ganska skönt ändå. Det är tyvärr en oundviklig väg som jag måste gå. Förr eller senare. Men visst gör det ont.
Jag är mycket glad åt att ha min passli. Vi har kommit mycket närmare varandra på sistatiden. Mycket tid har gått åt till träning och nu börjar den ge resultat. Aslan är väldigt lik sin mamma på träningsfronten och den unga hund som hon var när jag fick henne. Det ska bli kul att få se hur långt vi kan gå tillsammans.
Att aktiv delta i sorgen
Jag har många gånger fått höra att sorgarbete tar tid. Varje gång så inser jag hur otroligt djup sorgen egentligen är och vilken effekt den har på mig många gånger. Ibland blir jag helt oförmögen att göra det enklaste av saker. Än idag. De första dagarna efter att Jippie hade gått bort var jag mycket klarare i både huvud och själ än jag är idag. Jag tror att jag fick en chock och där med inte insåg riktigt det som hänt. När chocken sen släppte blev smärtan olidlig. Det är den än idag. Hon kommer aldrig tillbaka.
Många har nog tänkt när de fått reda på min och Jippies historia och dess slut, att vadå? Det var ju bara en hund. I den stunden som jag möts av något liknade undrar jag om det är mig det är fel på? Är jag tokig som saknar min vän? Nej intalar jag då mig själv. För mig var hon inte bara en hund.
Det här är mitt sätt att få utlopp av sorgen, att få skriva av mig här. Överallt annars är det så mycket som händer och skall göras att sorgen efter Jippie inte hinns med. Men här finns det plats för den. För henne. För oss.
Även om min Jippie är död vill jag aldrig att minnet efter henne ska dö. Mig kommer hon alltid finnas med och jag vill inte att resten av världen skall glömma henne heller. Min toktippa.
Många tycker nog att jag är otacksam mot Aslan. Jag är jätte nöjd med Aslan och han får absolut det han behöver både fysiskt och mentalt. Men han kommer aldrig att ersätta sin mamma och det vet jag. Men innan jag kan börja uppskatta Aslan så måste jag nog göra upp med sorgen efter Jippie först.
