Med ett leende på mina läppar
Nu är jag här igen. Det är så härligt att känna att jag börjar komma tillbaka till mig själv att jag börjar finna mig mitt i allt detta. Det känns så bra! Jag verkligen njuter av att få göra sån som jag vill göra. Att jag själv får bestämma och gör det jag känner för.
Idag lånade jag några av Monikas hundar och gick en sväng i Ulriksdals slottspark. Det var så skönt att kunna gå och strosa i godan ro. Efter en stund satte jag mig på en bänk och bara njöt en stund. Det var så skönt!
Jag är så stolt över allt som jag faktiskt åstakommit i mitt liv. Jag har ett jobb som jag trivs mer många underbara vänner och en fin familj. Jag känner verkligen mig välkommen och älskad av alla dessa underbara människor. Det är så himla mycket värt! Från djupet av mitt hjärta till er allihopa: Tack snälla snälla för allt! Den där koppen kaffe, att ni bara orkar lyssna när jag är lite ledsen eller att ni faktiskt stödjer mig i min resa tillbaka till att vara mig själv och stå på mig. Jag är er alla så tacksam!
Jag känner mig så himla mycket lyckligare på bara den här veckan. Men det hade inte gått utan ert stöd i kanten. Då hade jag inte vetat var väglinjerna hade gått!
God natt mina vänner. Jag hoppas ni får sova så gott. Det kommer jag göra det vet jag. Kramar till er alla!
Den nya vägen
Den nya vägen som jag skall gå börjar klarna och det är skönt. Det är min väg. Där jag får vara den jag är. Där jag själv sätte begränsningarna för vad jag vill göra och inte göra. Det känns skönt!
Jag har nu beställt adressändring och en ny telefon. På tisdag skall jag åka och titta på en ny lägenhet ute på landet. Det känns bra.
På nått sätt så känns det som att äntligen får jag vara jag! Det känns jätte jätte bra även om jag är ledsen för att förhållandet är övet. Men det är som det är och jag kan bara göra det bästa av det. Nu är det min tur att blomma ut.
Tack alla ni som står bredvid mig så att jag orkar fortsätta! Tack för att ni släpper in mig i era hem och låter mig vara ledsen. Tack för att ni finns jag önskar jag visa hu tacksam jag är.
Tack!
Tankar om tystnaden
Hej hej bloggen!
Nu var det ett tag sedan jag skrev ett par rader här. Som vanligt har livet gått vidare óch jag med det. Jag har mött nya människor. Nya dörrar har öppnats och vissa har stängts. Så som livet oftast är med andra ord.
Livet i stor stad som stockholm skämmer mig lite. Jag känner mig lite missplaserad bland alla dessa människor, i allt detta myller av ljud och rörelse. Men det är en tid i livet och drömmen om livet på landet igen gör nog att jag orkar och vill kämpa vidare. En vacker dag kommer jag stå där på min plats på jorden och se tillbaka på livet med ett leende på mina läppar, nöjd över vad jag åstakommit.
Just nu sitter jag hemma hos j i söderfors och njuter. På vägen hit idag så stannade jag på vägen, klev ur bilen och bara lyssnade på tystnaden. Vilket underbart ljud. Om tystnad nu är ett ljud..
Ha det gott allesammans!
