Jakten på livet
Ibörjan av 2013 sa jag till mig själv att det här året skulle bli mitt år. Året då jag förändrade mitt liv till det bättre. Och visst har det förändrats en del. Jag har flyttat från stockholm, vilket var jätte skönt. Nytt jobb, jag trivs jätte bra på mitt nya jobb. Ny bil, äntigen har jag en kombi igen, helt super! Ny lägenhet, ett förstahandskontrakt som är mitt! Man kan tro att jag borde vara nöjd nu, att det borde kännas bättre efter alla dessa förändringar. Men den som känner mig vet att jag är en sökare som drivs av en för andra osynlig längtan som aldrig verkar stillas.
Ibland blir jag så less på mig själv, att jag aldrig lär mig att stanna upp en längre stund och njuta av livet. Alltid skall jag skynda vidare, kanske är det bättre runt nästa knut? Många gånger har jag ångrat mina val för att jag varit för snabb att ge mig iväg igen. Någonstans innom mig vet jag att jag kommer inte att finna det jag söker förräns jag ger mig sjutton på att lära känna mig själv så att jag vet hur jag skall lägga pusslet. Nu är det som att jag försöker lägga ett pussel men jag vill inte veta av själva pusselbitarna. Jag vet inte vad det är som gör att jag tar avstånd från mig själv gång på gång. Dock så tror jag att svaret på den frågan finns innom mig precis som många andra svar.
Men jag kommer inte kunna rusa vidare genom livet och försöka glömma det som varit. Jag känner att jag börjar komma till den vägs ände. Snart måste jag ta itur med allt detta. Och jag vet också att när jag gör det så kommer jag bli fri, jag kommer kunna njuta av livet.
Jag vet egentligen inte vad det är jag söker. Jag tror att jag är rädd för att binda mig till människor. Att bilda nya relationer gör mig nervös. Jag är rädd för att bli kvar på en plats där ja inte trivs samtidigt som jag är rädd för att trivs på en plats och vilja stanna där. Kanske är det lockande att byta miljö för att där vet ingen vem jag är eller vad jag har gjort. Där behöver jag inte förklara min historia. Inte behöva ta i tur med den.
Samtidigt som jag önskar resa långt bort och aldrig återvända önskar jag också att slå mig till ro och sansa mig. En otroligt svår fråga. Ja jag vet inte.
Någonstans hoppas jag att något inträffar så att jag måste välja det ena eller det andra. Stanna eller gå. Ett tag tänkte jag att nu satsar jag, nu drar jag iväg. Men så blev jag var här. Och igen blev jag så sjukt besviken på mig själv. Kanske jag vågar nästa gång?
Någonstans så vet jag ju att det är förnuftigt att stanna just nu. Jag har egentligen hela livet på mig att ge mig iväg.
Jag vill ialla fall tro att det som kommer fram över kommer vara bra och berika mitt liv.
Snön föll
Drömen om livet. Livet som en dröm. Jag förstår inte.
Ofta när jag sluter mina ögon ser jag en bild. Ett minne från ett ögonblick. Hur snö sakta singlar ner från den molntäkta himlen och smäter när den når leran på marken. Jag förstod inte då hur mycket det ögonblicket skulle komma att betyda för mig. Jag önskar att jag kunde gå tillbaka.
"Det blänker i glasen
parfym och neon
och allt som jag hållit mig borta ifrån
det glöder i mörkret
men inte som förr
det blir aldrig så
det blir aldrig samma sak
bara minnet kvar
av hur snön föll"
parfym och neon
och allt som jag hållit mig borta ifrån
det glöder i mörkret
men inte som förr
det blir aldrig så
det blir aldrig samma sak
bara minnet kvar
av hur snön föll"
Min fina vän...
...jag saknar dig!
När jag ser Elin eller Doris jobba så ser jag dig i dom. Jag saknar att jobba med dig.
Jag har jätte fina hundar som gärna tränar och gör roliga saker. Jag är jätte nöjd med dessa två men saknar tippa lite extra när jag ser Doris eller Elin träna.
Änder
Fjärilar i magen
Jag fattar ingenting, vad är det som händer? Varför händer det och hur skall jag göra?
Besök på hundön
Förra lördagen när Virre var här for vi till Drottnningholm och hundöarna med hundarna. Maria och Doris var också med. Bilder finns på http://www.facebook.com/media/set/?set=a.1864016736818.54077.1733001955&type=3
Kika in där!
Kika in där!
Ett samtal
Igår ringde du. Du lät så glad och ville småprata lite. Höra hur det var med mig och vad jag gjorde just då. Jag svarade och vi pratade en stund. Du berättade om att du tyckte det var jobbigt och att du funderade ibland på om det var rätt. Innan igår har det kännts ganska okej. Visst har jag varit ledsen ibland men jag har alltid tänkt att vi gjorde det här för att vi inte fungerade ihop som personer. Det har varit min anledning. Men igår brast det för mig och sedan dess har jag gråtit och tvivlat på om det var rätt beslut.
Things will be better, right?!
Things will be better, right?!
Livet går vidare
Hej kära vänner!
Idag är jag vid ganska gott mod. Det är bara att kämpa på. Men det är kart att jag är ledsen. Jag hinner inte skriva så mycket nu men jag hoppas att ni har det bra allihopa. kram!
När livet förändras...
...hur gör man då? Hur går man vidare här ifrån? Allt som jag trott och tänkt att "så blir det" har rasat. De vi som var jag och johan finns inte mer. Aldrig mer.
Jag trodde aldrig att jag skulle känna en förtvivlan så här djup, en ledsenhet så vid och så intensiv.
Drömmen om ett liv på Gotland
Hunting Money alias Gubben
Jag har en dröm som jag hoppas någon gång kommer bli sann. Jag drömmer om ett liv på Gotland. Ett ganska stilla liv med mina djur. Ett par hundar som ligger bredvid mig i soffan om kvällen, några hästar som jag kan ta mig en tur i naturen på och några höns som ger mig färska ägg.
Onsdag morgon
Hej mina vänner!
Imorgon är det december och julkalendern börjar. Årets julkalender verkar bra tycker jag. Mysigt med jul!
Jaha vad har hänt sen sist då? Ja inte så mycket. Jag jobbar för mycket som vanligt och är oftast helt slut när jag kommer hem. I helgen var jag på stockholm horseshow. Det var mycket roligt! Tyvärr så hade jag ingen kamera med mig så några bilder har jag ej.
Hoppas ni har det bra där ute!
Imorgon är det december och julkalendern börjar. Årets julkalender verkar bra tycker jag. Mysigt med jul!
Jaha vad har hänt sen sist då? Ja inte så mycket. Jag jobbar för mycket som vanligt och är oftast helt slut när jag kommer hem. I helgen var jag på stockholm horseshow. Det var mycket roligt! Tyvärr så hade jag ingen kamera med mig så några bilder har jag ej.
Hoppas ni har det bra där ute!
Stockholmare på riktigt!
Från och med den 1 December 2011 är jag skriven i Stockholm. På gott och på ont. Mest gott hoppas jag naturligtvis. Kanske kan jag skapa mig ett liv där nere, jag hoppas det. Jag vill börja om på ny kula och förhoppningsvis hitta en ny tro på livet och mäskligheten. Tanken är väl den att jag skall upptäcka staden tillsammans med mina hundar och min kamera när jag inte jobbar. Förhoppningsvis kommer ni få se många bilder här på bloggen allt efter min resa tar fart och jag blir mer och mer berest innom stadens gator, parker, hopp och drömmar.
Det är så svårt att släppa taget om livet här hemma. Jag hoppas jag kommer kunna känna mig hemma i stan så att jag slipper längta bort hela tiden.
Det är så svårt att släppa taget om livet här hemma. Jag hoppas jag kommer kunna känna mig hemma i stan så att jag slipper längta bort hela tiden.
Hösten 2009
Systra mi & jag
Alla bilder är tagna av Johan olsson och tillhör denna.
Bilder ur mitt liv
Samtliga bilder är tagna av Johan Olsson och ägs av honom.
Höst promenad November 2009
Ett par bilder från en promenad för ett par år sedan.
Bilder från mitt hundliv
Samtliga bilder är tagna av Johan Olsson
Long time no see
Lilla S
Hej mina vänner!
Nu har tiden sprungit ifrån mig igen. Mycket har hänt sen sist. Vad som hänt kan jag dock inte riktigt sätta fingret på men jag vet att det hänt en hel del.
Jag funderar ofta på framtiden. Hur vill jag leva min framtid? Det är en mycket stor fråga som jag idag inte har något svar på. Hur vet man vad man egentligen vill?
Annars flyter väl livet på som vanligt. Jag går till jobbet och gör mitt. Jag fösvinner i stadens aldrig sinande ström av ljud och ljus. Längtan hem till skogen och lägdena försöker jag döva så gott det går. Det är alltid lika svårt att åka tillbaka till stan när jag varit uppe ett par dagar. Jag verkligen njuter när jag får vara där. Bara en sån enkel sak som att det enda ljud som hörs när man är ute och går är ljudet från mina egna steg. Den friheten som finns där uppe saknar jag oxå. Här är man så många fler på samma yta. Det känns liksom trångt även om man inte är så många ute just då. En dag skall jag flytta ut på landet igen.
Ja en positiv händelse som hänt sen sist är mitt senaste tillskott, Lilla S. Mer om henne kommer.
Kram!
Pojken i randig pyjamas
Igår såg jag filmen " pojken i randig pyjamas". En mycket gripande film som visar andra världskriget från en annan vinkel som man kanske inte så ofta annars ser. Värd att ses!
Jag kan verkligen inte förstå hur förintelsen kunde äga rum. Jag förstår inte hur man kan bli så ond. Att man kan övertala andra människor till att genomföra så hemska saker. Jag blir så illa berörd när jag tänker på det. Samtidigt som all denna ondska fanns fanns det även bra människor. Människor så som Oskar Schindler, Raul Wallenberg med flera. Sånna människor som kämpade för det som var rätt. Vi skall vara dessa människor evigt tacksamma för deras insatser. Jag är dessa människor evigt tacksam.
Med ett leende på mina läppar
Hej bloggen!
Nu är jag här igen. Det är så härligt att känna att jag börjar komma tillbaka till mig själv att jag börjar finna mig mitt i allt detta. Det känns så bra! Jag verkligen njuter av att få göra sån som jag vill göra. Att jag själv får bestämma och gör det jag känner för.
Idag lånade jag några av Monikas hundar och gick en sväng i Ulriksdals slottspark. Det var så skönt att kunna gå och strosa i godan ro. Efter en stund satte jag mig på en bänk och bara njöt en stund. Det var så skönt!
Jag är så stolt över allt som jag faktiskt åstakommit i mitt liv. Jag har ett jobb som jag trivs mer många underbara vänner och en fin familj. Jag känner verkligen mig välkommen och älskad av alla dessa underbara människor. Det är så himla mycket värt! Från djupet av mitt hjärta till er allihopa: Tack snälla snälla för allt! Den där koppen kaffe, att ni bara orkar lyssna när jag är lite ledsen eller att ni faktiskt stödjer mig i min resa tillbaka till att vara mig själv och stå på mig. Jag är er alla så tacksam!
Jag känner mig så himla mycket lyckligare på bara den här veckan. Men det hade inte gått utan ert stöd i kanten. Då hade jag inte vetat var väglinjerna hade gått!
God natt mina vänner. Jag hoppas ni får sova så gott. Det kommer jag göra det vet jag. Kramar till er alla!
Nu är jag här igen. Det är så härligt att känna att jag börjar komma tillbaka till mig själv att jag börjar finna mig mitt i allt detta. Det känns så bra! Jag verkligen njuter av att få göra sån som jag vill göra. Att jag själv får bestämma och gör det jag känner för.
Idag lånade jag några av Monikas hundar och gick en sväng i Ulriksdals slottspark. Det var så skönt att kunna gå och strosa i godan ro. Efter en stund satte jag mig på en bänk och bara njöt en stund. Det var så skönt!
Jag är så stolt över allt som jag faktiskt åstakommit i mitt liv. Jag har ett jobb som jag trivs mer många underbara vänner och en fin familj. Jag känner verkligen mig välkommen och älskad av alla dessa underbara människor. Det är så himla mycket värt! Från djupet av mitt hjärta till er allihopa: Tack snälla snälla för allt! Den där koppen kaffe, att ni bara orkar lyssna när jag är lite ledsen eller att ni faktiskt stödjer mig i min resa tillbaka till att vara mig själv och stå på mig. Jag är er alla så tacksam!
Jag känner mig så himla mycket lyckligare på bara den här veckan. Men det hade inte gått utan ert stöd i kanten. Då hade jag inte vetat var väglinjerna hade gått!
God natt mina vänner. Jag hoppas ni får sova så gott. Det kommer jag göra det vet jag. Kramar till er alla!
