En somrig bild som jag tog på Gräsö tidigare i år.

God morgon mina vänner!

Jag hoppas allt är bra med er. Hos mig skiner solen idag. Näzzla och jag har precis kommit in från morgon promenaden. Det var så skönt ute, drygt 10 grader varmt, sol och en lätt fläktande vind. Jag älskar när alla träd, blommor och buskar börjar blomma och det doftar så ljuvligt. Helt underbart!  Det är en underbar tid som ligger framför oss nu med sol och grönska.

Annars är det ganska mycket nu som är på gång. Vi skall flytta, vart och när det vet vi inte än. Jag kommer byta jobb i juni vart vet jag inte heller än. Jag försöker få ordning på alla efterdyningar efter olyckan. Just nu är det många turer kring olika försäkringar, sjukhusbesök och försäkringskassan. Jag önskar att det tog slut någon gång, det verkar ju kunna pågå hur länge som helst. Ja ja det ordnar sig nog i framtiden.

Ha en trevlig torsdag mina vänner!

     

                                               Vårat vackra körsbärsträd

 

Det här är din plats på jorden älskade vän.

Jag har ett tag funderat över hur det blir med Jippies aska när vi flyttar. Jag ville inte att hon skulle behöva flytta igen så igår tog jag beslutet och förde henne till hennes sista viloplats. En skog där vi är mycket. Hit kan jag gå och när jag saknar henne och minnas alla våra stunder tillsammans. Det var tungt att göra men samtidigt en väldig lättnad att inte behöva fundera någe mer över plats och tid. Nu har hon åter gått till naturen och kretsloppet, vilket känns bra.

Våra minnen kommer vi alltid ha kvar och du finns i våra hjärtan kära vän.

Hej mina vänner!

Idag är det fredag och snart är jag ledig i två hela dagar! Gisses va skönt det skall bli imorgon att få sova tills man själv vakner och inte av någon klocka. Jag älskar sov morgonar!

Idag känns allt lite bättre än det gjort de senaste dagarna. Jag är inte lika förkrossad längre.  Johan är fantasisk. Det är tack vare honom som jag är kvar här hemma. Nu börjar det kännas som att sitvationen kanske inte behöver sluta i en katastrof längre, Jätte skönt!

Energin börjar återkomma till mig. Kanske är det att jag bara jobbar halvtid? Ja hur som helst är det skönt att inte behöva gå och lägga sig flera gånger per dag längre.

Nu skall jag fara till jobbet. Det skall bli skönt. Få tankarna på annat håll och känna sig behövd en stund.

Ha en trevlig fredag mina vänner!

Näzzla och Doris på bryggan i båthamnen i påskas. Visst ser man Jippie i Doris?

Hej mina vänner!

Det är konstigt hur händelser får en att känna. Visst det har varit väldigt mycket nu en tid men att det skulle vara så här påfrestande det kunde jag inte ana. Tidigare idag gick det upp för mig att jag var på väg här ifrån. Jag hade inte börjat packa eller berättat det för någon men rent mentalt var jag på väg att gå. Att bara gå och aldrig mer se mig om. Nu är det tur att jag har en sån underbar pojkvän som påminner mig om allt fint vi faktist har när jag är så här nere och allt är svart. Han är verkligen ljust i mitt liv! Fina fina Johan!

För att byta ämne kan jag säga att jag tror att jag har hittat platsen där Jippie skall få möta den slutliga vilan och återgå till kretsloppet. Jag funderar än men jag tror att det lutar ditåt. Det känns mycket skönt att ha kommit så långt i tanken och att tanken på att hon inte kommer finnas här hemma lägre faktist inte känns så hilma jobbig längre. Det är en skön insikt. Jag skulle gärna se att det blev gjort innan flytten. Jag käner att jag vill inte att hon flyttar mera. Nu börjar det bli dags för mig att släppa taget även om det är svårt. Hon är lycklig och har det bra där hon är, det är det viktigaste.

Ha det gott mina vänner!

Näzzla vid havet

Hej kära vänner.

Nu har jag inte skrivit till er på ett tag. Just nu har jag fullt upp med att ta mig igenom dagen.

Förra helgen trodde jag att jag fått en dunder förkylning som även påverkade balansen då jag kände mig så illamående och yrslig. Jag har haft problem med illamående och yrsel sen biloyckan men bortförklarat det med trötthet och förlångt mellan måltiderna. Under veckan hade jag även tappat härseln på ena örat i omgångar. En av anledningarna för att jag sökte för detta var att jag vid ett par tillfällen föll baklänges rätt som det var bara, jätte läskigt!

 Jag ringde till sjukhuset på måndag morgon men de hade inga tider alls så jag fick gott vänta. Tisdagmorgon ringer jag igen och blir då hänvisad till akutmottagningen. Så jag åker dit och sätter mig för att vänta på min tur. Efter en timmes väntan (gick ju super fort!) så får jag komma in. Väl inne tog sköterskan blodtryck och puls som var helt normal. Efter en stund kom doktorn in. Det var samma doktor som sjukskrev mig efter bilolyckan. Hon var mycket bekymrad över att jag inte mådde så bra. Hon sa även att jag fortfarande bara kan vidra huvudet 45 grader åt vardera hållet, alltså precis samma grad antal som en vecka efter bilolyckan.

Det gick ganska fort att utesluta virus på balansnerven. Antagligen har det blivit något tokigt i nacken/balansorganet och därför har jag dessa problem. Doktorn sa att hörseln borde kunna komma tillbaka helt. Där emot kunde hon inte lämna några som helst grantier för yrseln och illamåendet. Det skulle jag räkna med att leva med.  Och varför det blivit så mycket värre kunde hon inte heller svara på.

Tillslut övertalade hon mig att sjukskriva mig till 50% månaden ut.

Dagen efter var jag till sjukgymnasten. En jätte duktig tjej som jag tror att jag kommer får bra hjälp av. Hon sa att i nu läget behandlar vi inte detta det är ännu för akut. Kroppen har inte återhämtat sig tillräckligt för att kunna börja träna. Detta förstod jag när hon bad mig lägga mig på britsen med huvudet utanför. Hon höll händerna under mitt huvud som stöd. Så fort hon lättade lite på det stödet så tappade jag huvudet direkt. Ingen styrka där inte.

Just nu är det ganska jobbigt. Jag orkar inte mer nu. Det känns så fruktansvärt fel att det blivit så här. Jag fick betala priset för att någon annan inte såg sig för. Jag blir så arg och upprörd när jag tänker på det. Han fick lite böter och jag fick en trasig nacke. Tänk om jag bara gick och kissade innan jag for hem som jag tänkte eller om jag bara tagit den andra vägen hem då hade det här aldrig hänt. Jag kommer aldrig glömma den stjärnaklara himmelen som jag så intensivt fokuserade på för komma igenom smärtan och kunna prata med ambulanspersonal och polis.


Jag vill bara gråta. Ångesten är total. Hur fan klara man något sånt här? Jga försöker frödriva demonerna med små doser av livskvalité i den mån jag orkar.

Natten till igår hade jag en mardröm som jag aldrig haft förut. Jag brukar drömma samma mardrömmar gång på gång på gång men den här var ny.

Jag drömde att jag blivit gravid av misstagoch att det var för sent för att göra abort. Båda våra familjer blev jätte besvikna när de fick höra om detta. Jag var så förtvivlad över att det blivit så här. Inte blev det bättre av att jag hade jätte svårt att komma fram med min stora mage. Hela världen hade helt plötsligt blivit så trång!

Jag vet inte vart jag fick det här i från men obehagligt var det i alla fall.

Ha en trevlig söndag.