Jakten på livet

Ibörjan av 2013 sa jag till mig själv att  det här året skulle bli mitt år. Året då jag förändrade mitt liv till det bättre. Och visst har det förändrats en del. Jag har flyttat från stockholm, vilket var jätte skönt. Nytt jobb, jag trivs jätte bra på mitt nya jobb. Ny bil, äntigen har jag en kombi igen, helt super! Ny lägenhet, ett förstahandskontrakt som är mitt! Man kan tro att jag borde vara nöjd nu, att det borde kännas bättre efter alla dessa förändringar. Men den som känner mig vet att jag är en sökare som drivs av en för andra osynlig längtan som aldrig verkar stillas.
 
Ibland blir jag så less på mig själv, att jag aldrig lär mig att stanna upp en längre stund och njuta av livet. Alltid skall jag skynda vidare, kanske är det bättre runt nästa knut? Många gånger har jag ångrat mina val för att jag varit för snabb att ge mig iväg igen. Någonstans innom mig vet jag att jag kommer inte att finna det jag söker förräns jag ger mig sjutton på att  lära känna mig själv så att jag vet hur jag skall lägga pusslet. Nu är det som att jag försöker lägga ett pussel men jag vill inte veta av själva pusselbitarna. Jag vet inte vad det är som gör att jag tar avstånd från mig själv gång på gång. Dock så tror jag att svaret på den frågan finns innom mig precis som många andra svar.
 
Men jag kommer inte kunna rusa vidare genom livet och försöka glömma det som varit. Jag känner att jag börjar komma till den vägs ände. Snart måste jag ta itur med allt detta. Och jag vet också att när jag gör det så kommer jag bli fri, jag kommer kunna njuta av livet.
 
Jag vet egentligen inte vad det är jag söker. Jag tror att jag är rädd för att binda mig till människor. Att bilda nya relationer gör mig nervös. Jag är rädd för att bli kvar på en plats där ja inte trivs samtidigt som jag är rädd för att trivs på en plats och vilja stanna där. Kanske är det lockande att byta miljö för att där vet ingen vem jag är eller vad jag har gjort. Där behöver jag inte förklara min historia. Inte behöva ta i tur med den.
 
Samtidigt som jag önskar resa långt bort och aldrig återvända önskar jag också att slå mig till ro och sansa mig. En otroligt svår fråga. Ja jag vet inte.
Någonstans hoppas jag att något inträffar så att jag måste välja det ena eller det andra. Stanna eller gå. Ett tag tänkte jag att nu satsar jag, nu drar jag iväg. Men så blev jag var här. Och igen blev jag så sjukt besviken på mig själv. Kanske jag vågar nästa gång?
 
Någonstans så vet jag ju att det är förnuftigt att stanna just nu. Jag har egentligen hela livet på mig att ge mig iväg.
 
Jag vill ialla fall tro att det som kommer fram över kommer vara bra och berika mitt liv.
 
 
 

God Jul!

Nu sitter jag och flickorna små på bussen på väg till jobbet. Jag ville bara passa på att önska er en God Jul!

Snön föll

Drömen om livet. Livet som en dröm. Jag förstår inte.
 
Ofta när jag sluter mina ögon ser jag en bild. Ett minne från ett ögonblick. Hur snö sakta singlar ner från den molntäkta himlen och smäter när den når leran på marken. Jag förstod inte då hur mycket det ögonblicket skulle komma att betyda för mig.  Jag önskar att jag kunde gå tillbaka.
 
"Det blänker i glasen
 parfym och neon
 och allt som jag  hållit mig borta ifrån
     det glöder i mörkret
 men inte som förr
 det blir aldrig så
 det blir aldrig samma sak
 bara minnet kvar
 av hur snön föll"

Min fina vän...

 

...jag saknar dig!

När jag ser Elin eller Doris jobba så ser jag dig i dom. Jag saknar att jobba med dig.
Jag har jätte fina hundar som gärna tränar och gör roliga saker. Jag är jätte nöjd med dessa två men saknar tippa lite extra när jag ser Doris eller Elin träna.

Änder

   

   

Fjärilar i magen

 Jag fattar ingenting, vad är det som händer? Varför händer det och hur skall jag göra?

Besök på hundön

Förra lördagen när Virre var här for vi till Drottnningholm och hundöarna med hundarna. Maria och Doris var också med.  Bilder finns på http://www.facebook.com/media/set/?set=a.1864016736818.54077.1733001955&type=3

Kika in där!

Ett samtal

Igår ringde du. Du lät så glad och ville småprata lite. Höra hur det var med mig och vad jag gjorde just då. Jag svarade och vi pratade en stund. Du berättade om att du tyckte det var jobbigt och att du funderade ibland på om det var rätt. Innan igår har det kännts ganska okej. Visst har jag varit ledsen ibland men jag har alltid tänkt att vi gjorde det här för att vi inte fungerade ihop som personer. Det har varit min anledning.  Men igår brast det för mig och sedan dess har jag gråtit och tvivlat på om det var rätt beslut. 

Things will be better, right?! 

Livet går vidare

 


Hej kära vänner!

Idag är jag vid ganska gott mod.  Det är bara att kämpa på. Men det är kart att jag är ledsen. Jag hinner inte skriva så mycket nu men jag hoppas att ni har det bra allihopa. kram!

När livet förändras...

...hur gör man då? Hur går man vidare här ifrån? Allt som jag trott och tänkt att "så blir det" har rasat. De vi som var jag och johan finns inte mer. Aldrig mer.

Jag trodde aldrig att jag skulle känna en förtvivlan så här djup, en ledsenhet så vid och så intensiv.

Drömmen om ett liv på Gotland


Hunting Money alias Gubben

Jag har en dröm som jag hoppas någon gång kommer bli sann. Jag drömmer om ett liv på Gotland. Ett ganska stilla liv med mina djur. Ett par hundar som ligger bredvid mig i soffan om kvällen, några hästar som jag kan ta mig en tur i naturen på och några höns som ger mig färska ägg. 

Onsdag morgon

Hej mina vänner!

Imorgon är det december och julkalendern börjar. Årets julkalender verkar bra tycker jag. Mysigt med jul!

Jaha vad har hänt sen sist då? Ja inte så mycket. Jag jobbar för mycket som vanligt och är oftast helt slut när jag kommer hem. I helgen var jag på stockholm horseshow. Det var mycket roligt! Tyvärr så hade jag ingen kamera med mig så några bilder har jag ej.

Hoppas ni har det bra där ute!

Stockholmare på riktigt!

Från och med den 1 December 2011 är jag skriven i Stockholm. På gott och på ont. Mest gott hoppas jag naturligtvis. Kanske kan jag skapa mig ett liv där nere, jag hoppas det. Jag vill börja om på ny kula och förhoppningsvis hitta en ny tro på livet och mäskligheten. Tanken är väl den att jag skall upptäcka staden tillsammans med mina hundar och min kamera när jag inte jobbar. Förhoppningsvis kommer ni få se många bilder här på bloggen allt efter min resa tar fart och jag blir mer och mer berest innom stadens gator, parker, hopp och drömmar.

Det är så svårt att släppa taget om livet här hemma. Jag hoppas jag kommer kunna känna mig hemma i stan så att jag slipper längta bort hela tiden.

Hösten 2009

Systra mi & jag

 

 

Alla bilder är tagna av Johan olsson och tillhör denna.

RSS 2.0