Ibland kan jag tänka att jag kanske inte uppskattar allt jag har, det finns ett ordspråk som förklarar detta: "mycket vill ha mer". Men när den tanken slår mig försöker jag slå bort den tanken och intala mig själv att jag inte fått något oförtjänt. Jag älskar min Johan. Jag vill leva mitt liv med honom, jag vill bli gammal med honom vid min sida. Vi har många olikheter men det är kanske det som är tjusningen. Vi kompliterar varandra bra. Han är lugn och trygg och jag är mer aktiv och impulsiv.

Drömmarna om ett familjeliv börjar gripa tag om mig. Jag hoppas i framtiden på att vi kommer höra ljudet av barnafötter här hemma tassa omkring. Undra om det är ägglossning snart som gör att jag känner denna längtan? Kan det vara så? De måste jag kolla upp.

Nu sitter vi och tittar på Mello. Min sambo är nog mer intresserad än mig. Varje lördag påminner han mig om att det är och slår på tv:n när det är dags.

Hoppas ni får en trevlig kväll!