Sena tankar



Näzzla och Doris på bryggan i båthamnen i påskas. Visst ser man Jippie i Doris?

Hej mina vänner!

Det är konstigt hur händelser får en att känna. Visst det har varit väldigt mycket nu en tid men att det skulle vara så här påfrestande det kunde jag inte ana. Tidigare idag gick det upp för mig att jag var på väg här ifrån. Jag hade inte börjat packa eller berättat det för någon men rent mentalt var jag på väg att gå. Att bara gå och aldrig mer se mig om. Nu är det tur att jag har en sån underbar pojkvän som påminner mig om allt fint vi faktist har när jag är så här nere och allt är svart. Han är verkligen ljust i mitt liv! Fina fina Johan!

För att byta ämne kan jag säga att jag tror att jag har hittat platsen där Jippie skall få möta den slutliga vilan och återgå till kretsloppet. Jag funderar än men jag tror att det lutar ditåt. Det känns mycket skönt att ha kommit så långt i tanken och att tanken på att hon inte kommer finnas här hemma lägre faktist inte känns så hilma jobbig längre. Det är en skön insikt. Jag skulle gärna se att det blev gjort innan flytten. Jag käner att jag vill inte att hon flyttar mera. Nu börjar det bli dags för mig att släppa taget även om det är svårt. Hon är lycklig och har det bra där hon är, det är det viktigaste.

Ha det gott mina vänner!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0