Min fina Tippa


Nu sitter jag här med min kaffekopp och bara har det lugnt och skönt. Det behöver man ibland. De senaste dagarna som varit har varit ganska lugna och sköna. Ifredags kväll kom Johans föräldrar på middag. Det var trevligt. Till middag blev det skinkstek med klyftpotatis och rosépepparsås och till efterätt hade jag gjort en gräddtårta som blev jätte god. Tyvärr blev det ingen bild på den. Men det kommer en ny chans i veckan då resten av familjen ska fira mig i efterskott.

Det är så kul att köra bil. Igår var jag och Johan in till uppsala en sväng. Det var ju inte riktigt som att köra bil i Fagersta. Men det gick bra. Det var såp himla mycket trafik bara. Men det är klart det är ju "barnbidragshelg".

Igår var Tessan och Roy här på besök. Lika trevligt som vanligt! Synd bara att det blir så långt mellan gångerna. Det blir väl bättre snart när jag blir hemma mer.

Det är konstigt hur man kopplar ihop saker eller tillfällen med en person eller en individ. Igår hittade jag ett koppel som jag köpte åt Tippa i somras. De flesta hund grejer som jag har  har jag bestämt mig för att behålla men vissa saker var "hennes" och kommer nog få "följa med" henne den dagen jag är redo att "låta henne lämna oss". Det kopplet är en av de sakerna. Bara tanken på att hon kanske lämnar oss en dag känns hemsk.  Egentligen har hon ju redan lämnat oss.  Det är så svårt att "klippa av de sista banden". Jag har tänkt flera gånger nu att hon kanske ska få "flytta in" i hundrummet och få en egenplats i hyllan där. Men jag tror inte att det är dags än. Det är ganska skönt att ha henne i vardsrummet. Att känna att hon är med oss. Att hon inte är ensam, för vem vill vara ensam? Det tror jag ingen vill.

Hoppas allt är bra med er där ute.