Vill du se bilderna i större format så klicka på dem.

Mitt "hundliv" började 1992 när mina föräldrar hämtade hem Lotta, en Berner sennen valp. Lotta var enbart en familjehund, men en mycket god sådan. En sån klok hund! Lotta skulle ha fyll 7år den sommaren hon fick somna in då hon blev dålig och det visade sig vara levern som var slut. Lotta fick en kull hos oss. Molle föddes i den kullen.
Lotta -> 

Molle var en speciell hund. Hela hans liv var han speciell. Molle föddes med kejsarsnitt. Alla de andra valparna föddes naturligt men molle låg långt upp i livmodern som börjat dra ihop sig. Allt gick bra under snittet och både Lotta och Molle hämtade sig. Dock så fick Molle en infektion i navelsträngen och fick gå på lite antibiotika innan han blev bra. Molle flyttade till en familj i Marma men kom tillbaka till oss som 1 åring. Skall man beskriva honom så var han ungefär som tiger i nalle puh, godhjärtad men klumpig. en mycket snäll hund.  Jag och Molle var ute på många äventyr tillsammans. Han lärde sig dra en skrinda som vi ofta var ute med. När molle var 6 år upptäckte vi att han var allerigsk emot många olika faktorer och han fick efter en tid med behandlingar och dieter somna in.

Molle ->

Efter molle var vi utan hund under två år. Dessa två år var fulla av tjat från min sida, jag ville ha en hund. Nu hade jag fastnat för Jack russel och nu var det en sån jag ville ha.

2005 fick jag min vilja igenom och Lilla Molly kom in i mitt liv. En liten blandras tik på 3 år som jag hade på foder. Mamman i hennes familj hade träffat en ny man som var allergisk mot pälsdjur. Här startade mitt intresse för agility. Vi tränade mest på skoj, det var inte så allvarligt. Vi tävlade ett par gånger och det gick så där. När jag haft henne i 10 månader ville hennes famlij ha tillbaka henne. 
Molly ->       Fiffi ->    Extra ->

Under tiden vi hade Molly fanns även en tax i familjen och familjen skaffade även en tax valp, Extra. Extra var en go liten krabat som skulle användas till jakt var tanken. Extra kräktes mycket i samband med utfodring. Ibörjan trodde vi bara att hon åt för fort. Vi provade med att strö ut maten på en plåt för att det skulle ta länge tid att få i sig maten, men det hjälpte inte. Vi provade att handmata henne och det fungerade inte heller. Tillslut tog vi henne till veterinären som undersökte henne och kom fram till att hon hade en missbildning på matstrupen som gjorde att den blev en förslappning på matrupen där mycket av maten fastnade som hon sen räktes upp. Detta skulle inte gå att åtgärda och lilla extra fick somna in endast fem månader gammal.

Ett par månader efter extras död var det dags för Molly att flytta hem igen och jag skulle se mig om efter en ny hund.  Jag hade alltid velat ha en svart/vit springer spaniel. Viljan av att ha en springer spaniel gjorde att jag kollade på rasklubbens hemsida och där hittade jag Jippie.

Fortsättning följer...