Innan jul skickade jag ett brev. ett brev som jag så länge funderat fram och tillbaka över om jag skulle skicka. Tillslut så bestämde jag mig och lite tveksam lade jag sen brevet på lådan. Samtidigt som jag postade det brevet postade jag flera andra brev och ulkort som jag vet har kommit fram, men ännu har jag inte hört något ifrån dig.

Varje gång telefonen ringer hoppas jag att det är du. Varje morgon hoppas jag att kanske idag så hör jag något ifrån dig. Jag saknar dig.

Mycket har sagt under åren, mycket som inte går att göra osagt. Mycket har gjorts som skadat oss båda. Nu är vi ärrade för livet, på varsit håll. Det är du som bestämmer om der skall fortsätta vara så. Jag väntar på dig.


Det finns en tomhet innom mig som bara du kan hjälpa mig att fylla. Jag saknar dig.