Min fina Tippa

Ja idag är det fyra år sedan Jippie råkade ut för den där olyckan. Hon var ju bara nyfiken på världen och skulle kolla läget utanför när hon slank ut genom grinden som min morbor höll på att stänga. Fort som attan gick det. Jag var nere på baksidan och klipte gräset. Mamma skulle ta med sig Jippie in när hon fick syn på något och drog iväg. Väl ute på vägen var det inte så spännande längre så hon vände tillbaka mot gården igen. Precis innan hon kom in på tomten igen så träffades hon av bilen. Det var en 70 årig tant som körde. Tippa hamnade i chock på en gång och förblev orörlig där hon låg. Jag kommer aldrig glömma den synen när hon låg där orörlig på vägen. Vi trodde allihopa att hon var död. Snabbt som attan flyttade vi in henne på gården och där började vi förbereda färden in till Ultuna. Mamma ringde Ultuna och sa att vi var på väg in med henne. Mim morbor körde fram bilen. Mimbror hämtade en massa filtar för att hålla henne varm. Hela tiden satt jag hos henne. Nu bröjade hon komma tillbaka. Pulsen blev starkare igen även andetagen kom tätare. Min lilla Tippa började nu vifta på svansen när man pratade med henne. I bilen in till Uppsala satt jag hos henne hela tiden. Jag pratade med henne och kände hela tiden hur puls och andning gick upp och ner. Ena stunden var de starka för att nästa stund vara obefintliga eller väldigt väldigt svaga. Det var en stund där jag trodde att hon hade givit upp och lämnat oss.

Väl framme på Ultuna fick vi komma in direkt. Där satte de dropp och tog in henne för observation. Man visste inte nu alls hur det skulle gå. Hur pass allvarliga skadorna i henne var. De var tvungna att vänta tills hennes tillstånd var stabilt innan de kunde göra vidare undersökningar. Vid 20 tiden på kvällen hade vi telefonkontakt med Ultuna som sa att hon blivit bättre och att läget nu var stabilt. Hon var nu röntgad och man kunde inte se några frakturer eller inreblödningar. Det kändes skönt.

Hemma hade mamma och jag böjat plantera en häck på framsidan av huset för att ha något att göra medan vi väntade på nästa telefontid. Timmarna där emellan kändes oändliga. Jag minns att det var svårt att göra något över huvudtaget under de här dagarna.

Fem dagar efter olyckan fick vi komma och hämta våran Tippa. Vi möttes av en glad hund som kom springandes på tre ben i korridoren med sköterskan i kopplet. Väl hemma väntade en jobbig tid för våran Tippa. Hon fick inte springa lös alls. Bara gå korta promenader i koppel. Detta var något hon inte tyckte om. Mer nöjd var hon när vi kunde börja gå upp i skogen och promenera. Ofta fick vi stanna och vila för att hon inte orkade gå. Då satt vi där i skogen en stund och bara hade det bra tillsammans. Dessa stunder har jag kvar. Hur vi bara satt och njöt av varandras sällskap. Då trodde vi att allt skulle bli bra igen. Då var det du och jag mot världen min vän. MIn älskade Jippie. Aldrig trodde jag väl att en hund kunde betyda så mycket som du gör för mig.  

Fortsättning kommer.

Idag trodde jag att jag blivit tokig på riktigt. Jag satt och pratade med mamma på mobilen i bilen ute på parkeringen utanför jobbet när jag fick se något som verkligen fick mig att fundera över min mentala hälsa.  Vi pratadeut nycklarna till Riga som går av stapeln nu i helgen. Jag stänger av bilen och tar ut nycklarna. Jag vrider på huvudet och på gräsmattan ett par hundra meter fram står en elefant. Åh herre gud tänkte jag och jag sa till mamma: ” Nu måste jag ha blivit galen, det står en elefant på gräsamattan!” Nej då säger hon. Det är ju Cirkus Maximum som är i Tierp ett par dagar. Gud så sköna dessa ord var att höra. Jag var helt säker på att jag blivit tokig där ett tag.

Ha det gott!

Idag skiner solen, saker och ting känns lite lättare då! Jag skall snart iväg till jobbet och jobba ett par timmar. Det känns kul! Jobbet börjar flyta på bättre nu ialla fall. Det kändes lite hopplöst där ett tag.

Nu står Aslan på balkongen och lyssnar på Johan och hans jobbarkompisar som står nere på Sitab och dividerar om någon ting. Alsan funderar och funderar över hur han skall komma i kontakt med husse. Han ser bra kul ut där han står.

Nej nu skall jag gå och byta om och sedan dra iväg till jobbet. Ha det gott allesammans!

                                                                   Eddie - Aslans pappa

Mellan rummen mellan inläggen blir bara längre och längre. Jag tänker ofta att jag skall skriva ett inlägg men jag kommer mig inte för. Jag känner att jag i varje inlägg bara klagar över olika saker. Hur kul kan det vara att läsa om sådant? Jag har så mycket att vara glad över!

På jobbet börjar det kännas bättre nu iallafall. Det känns skönt. Nu är dessutom sommaren här vilket känns toppen! Igår tog Aslan och jag premär doppet. Det var kallt men väldigt väldigt uppfriskande :) Vi hade ganska roligt där i vattnet tillsammans. Han är verkligen en toppen hund.

Nu ikväll var vi hem till Johans föräldrar och åt middag. Där bjöds det på grillat, som i mina ögon är riktigt sommrigt!

 Nästa helg åker vi på kryssning till Riga. Det skall bli kul. Nu i veckan skall jag tömma minneskoten och ladda batterierna för jag misstänker att det kommer bli en hel del fotograferande där.

Jag borde gå och lägga mig nu. Idag har jag jobbat och imorgon blir det samma sak. På tisdag är jag ledig. Det skall bli skönt!

Ha det gott mina vänner!

Ja så är det just nu. Hög på de senaste tidens framångar har jag nu drabbats av ett bakslag. Lite oväntat kanske men tyvärr verkar det inte bättre. Frågan är hur viktigt ska det här  bakslaget skall få bli, hur mycket skall det få betyda och styra i mitt liv? Nu har jag ett val: antingen kämpa ännu hårdare eller vända ryggen till och gå min väg. Ja jag har ju ett och annat att fundera över verkar det som.

Tim 10 månader                                      Aslan 10 månader


 
                   Svingelskogen's All The Way -Tim, 10 månader gammal

Igår var vi till klubben och tränade lite agility Aslan och jag. Dit kom även Tim Aslans kullborsa. Det var jätte kul att träffa honom igen. Han är så fin. Vilken arbetslust han hade, jätte kul att se. Tack Marit med familj. Ni gör ett toppen jobb med honom!

Det blev inga bilder från själva agility tyvärr det hanns inte med. Men men det blir väl en annan gång.

Det har gått ett tag sedan jag skrev här nu. Det har hänt mycket under den tiden men jag orkar inte dra upp allt igen. Det är en sådan lång i historia. Jag är hemma i Sverige igen ialla fall. Det är jätte skönt.

  


Utanför mitt fönster är det grått och dimmigt. Regnet från i natt är nu borta. Kanske solen kikar fram under dagen, vem vet.

Idag ska jag börja packa. På söndag kväll åker jag tillbaka till finland igen. Den här gången kommer vi vara kvar lite längre. Men nu kommer det nog finnas en del att göra i skolan så det kommer nog bli bra. Sommarlovet är inte långt borta nu så det gäller att hålla modet uppe.

När jag kommer hem för sommaren så ska Aslan och jag börja på en unghundskurs. Det ska bli kul. I sommar ska vi börja med viltpåret och lite mer apportering.

Nu har tre månader utan Tippa förflutit. Tänk att tiden går så fort. Jag antar att jag börjat acceptera det även om jag fortfarande in riktigt förstått. Längst inne i mig har jag nog förstått och börjat accepptera men jag försöker fortfarande förneka för mig själv att jag aldrig mer kommer få se henne. Aldrig mer kommer få arbeta med henne. Men allt har sin tid och för att man ska kunna ta sig an nästa händelse i livet måste man släppa taget om före gånede. Så är det nog med hundarna också . Ibörjan hade jag jätte svårt att ta till mig Aslan. Jag tror att det beror mycket på att Aslan kom så kort efter attt Jippie gick bort.

Aslan kommer aldrig unna ersätta Tippan men han kommer naturligtvis få en liknade roll i mitt liv. Än så länge måste jag säga att han axlar den rollen väldigt bra. Han har på sista tiden visat fina kvaliter som jag känner igen i min Tippa. Jag blir mer och mer nöjd med Aslan. Jag tror att vi kommer ha många roliga stunder tillsammans.

Ha det gott gott folk!

Här händer det saker både goda och onda. Vi börjar med de bra. Jippie har nu fått flytta in i hundrummet till de andra hundarna. Det har snart gått tre månader sedan hon gick bort. Även om jag kanske inte riktigt var mogen i sorgen att flytta in henne så kände jag att för hennes skull var det dags. Hon hade inte velat att jag skulle börja gråta varje gång jag gick in i vardagsrummet och såg hennes urna. Det känns faktist lite lättare nu. På sista tiden har jag funderat en massa över hur jag skall låta henne gå tillbaka till naturen. Den här frågan har diskuterats med flera personer men jag har inte riktigt kommit fram till något bra "svar". Jag är inte säker på att tiden är mogen heller för att låta henne "gå" helt. Jag är nog framförallt inte mogen för det.

Det dåliga är att Aslan verkar ha fått i sig något som han inte tål. Vad vet vi inte. I torsdagskväll började han få vattning diarré. Den har inte blivit bättre. Jag kan inte se några parasiter så det beror den inte på. Han fick mat som vanligt fram till igår eftermiddag vid 14 tiden då han fick sitt sista mål. Annars verkar han må bra. Han dricker normalt och är allmänt pigg. I skrivande stund avvaktar vi. Vi kommer åka in till uppsala idag på påskmiddag hos mammas kille och då tänkte jag svänga förbi ultuna och köpa lite i/d. Jag hoppas det är lösningen.

Idag är der påskafton och i eftermiddag ska vi till Uppsala på middag. Det ska bli trevligt. Igår var vi på påskmiddag hos Johans föräldrar. Dit kom Johans syster Johanna och hennes familj samt Johannas sambossyster och hennes son. Dom hade vi inte träffat sedan i julas så det var kul. 

Ha det så bra gott folk och glad påsk på er! 

De senaste dagarna har jag och Aslan tillbringat i Ljusdal hos Gunnel & CO. Det var väldigt trevligt! Att komma tillbaka till Ljusdal var kul. Tänk att det snart gått två år sedan vi slutade där och vi splitrades för att ge oss ut på egna äventyr. Några kända ansikten såg man på skolan. Betydligt fler som man inte kände igen.
Bilder från Ljusdals resan kommer.

Aslan ligger här och sover på golvet. Han är bra trött nu. På vägen hem var vi förbi Rebecca och Robin med hundar, vilket var bra kul tycket han. När vi kom hem så bar jag in måsen som jag fick av Arne idag. De tyckte Aslan var jätte spännande. Imorgon skall vi appotera lite tänkte jag. det va kul att se hans intresse för måsen! Till hösten hoppas jag att vi kommer kunna gå en kurs innom jakten. Det vore jätte roligt.

Tack för alla kommentarer som kommit både på bloggen och utanför bloggen, angående mitt förra inlägg.

Nu ska jag hoppa in i en dusch innan det är dags att sova.

                                         Min fina Tippa


Nu sitter jag här med min kaffekopp och bara har det lugnt och skönt. Det behöver man ibland. De senaste dagarna som varit har varit ganska lugna och sköna. Ifredags kväll kom Johans föräldrar på middag. Det var trevligt. Till middag blev det skinkstek med klyftpotatis och rosépepparsås och till efterätt hade jag gjort en gräddtårta som blev jätte god. Tyvärr blev det ingen bild på den. Men det kommer en ny chans i veckan då resten av familjen ska fira mig i efterskott.

Det är så kul att köra bil. Igår var jag och Johan in till uppsala en sväng. Det var ju inte riktigt som att köra bil i Fagersta. Men det gick bra. Det var såp himla mycket trafik bara. Men det är klart det är ju "barnbidragshelg".

Igår var Tessan och Roy här på besök. Lika trevligt som vanligt! Synd bara att det blir så långt mellan gångerna. Det blir väl bättre snart när jag blir hemma mer.

Det är konstigt hur man kopplar ihop saker eller tillfällen med en person eller en individ. Igår hittade jag ett koppel som jag köpte åt Tippa i somras. De flesta hund grejer som jag har  har jag bestämt mig för att behålla men vissa saker var "hennes" och kommer nog få "följa med" henne den dagen jag är redo att "låta henne lämna oss". Det kopplet är en av de sakerna. Bara tanken på att hon kanske lämnar oss en dag känns hemsk.  Egentligen har hon ju redan lämnat oss.  Det är så svårt att "klippa av de sista banden". Jag har tänkt flera gånger nu att hon kanske ska få "flytta in" i hundrummet och få en egenplats i hyllan där. Men jag tror inte att det är dags än. Det är ganska skönt att ha henne i vardsrummet. Att känna att hon är med oss. Att hon inte är ensam, för vem vill vara ensam? Det tror jag ingen vill.

Hoppas allt är bra med er där ute.

      

Igår så redigerade jag lite bilder så här kommer några av dem.

Annars var gårdagen en bra dag. Vi tog det lugnt Aslan och jag när Johan var på jobbet. När han kom hem så åkte vi iväg till Tierp och hämtade lillebror för att sedan bege oss till Gävle och Church street salon. Där åt vi gott och hade det bra. Idag kommer Johans föräldrar hit på middag och lite tårta så klart.

Hoppas det är bre med er alla där ute. Jag kikade in på statestikfliken här på bloggen och ser arr det är en tapper skara som läser varje dag. Det känns kul.

Ha det bra gott folk.

                                                       

                                                                     Min fina Trassel

Idag är ingen vanlig dag, idag är det min födelsedag :) När jag var mindre räknade jag dagarna till min födelsedag med start första januari varje år. I år var det annorlunda, det slog mig först i förra veckan att jag snart fyller år. Man kanske börjar bli vuxen? Ja jag vet inte. Något som jag där emot vet är att jag klarade körtkortet igår! Gissa om jag är stolt. Jag har drömt om bilar och korsningar hela natten. Framförallt spanska svängen på vägen mot Västerås. Mina kära vänner i Norberg vet vad jag snackar om. 

Idag ska jag få köra Johans bil förförsta gången. Igår när han hämtade mig vid tåget frågade han om jag ville köra men jag var för trött så vi tar det idag i stället. Det ska bli kul. 

Nej nu ska jag gå och göra mig lite frukost. Ha det bra gott folk!