Nya vänner vid min sida
Våran fina Näzzla
Jag har två nya vänner vid min sida som jag skulle vilja presentera för er. De två är något som kan ses som "lyx" i livet men för mig är de nästan ett måste. Båda kommer ifrån Uppsala.
Igår var vi in till Uppsala. Hade vi inte haft en avtalad tid just igår kanske vi hade åkt en annan dag. Det var mycket dåligt väglag och jag är väldigt glad över att det var Johan som körde både dit och hem.
Väl framme i Uppsala mötte jag den första nya vännen i Funbo hemma hos Elizabeth. Jag följde med Elizabeth in i deras hus. Där inne mötte jag ett helt underbart springer gäng. Johan åkte in till stan en sväng innan han kom tillbaka. Jag hade en jätte trevlig stund hos Elizabeth. Johan kom in en stund innan det var dags att åka hemåt igen. När vi for hemmåt hade vi en till passagerare i bilen. En liten Näzzla. Så söt och så underbar. Nu hörs ljudet av hundtassar igen här hemma och allt är i sin ordning.
Min andra nya vän är en pressent från Johan. När han var inne i stan så köpte han en ny Handsfree åt mig. Den gamla har det blivit glapp i sladden så den fungerade väldigt dåligt om knappt alls. Så nu kan jag promenera med hundarna under samtal eller dyligt. Helt underbart!
Nu sprider sig en lukt av blöthund här hemma. Tänk så efterlängtad den doften varit här hos oss!
Nu är glada julen slut!
Så kommer sockorna se ut när de blir klara!
Japp idag när jag plockade undan allt julpynt så trallade jag på visan som jag som barn sjöng på olika julgransplundringar " nu är glada julen slut, slut, slut granen kastas ut, ut, ut men nästa år igen kommer han igen, vår gamle vän, för det har han lovat!" Mysigt med familjehögtider!
När vi ändå höll på blev det en heldel städaning också. Jag passade på att byta gardiner i både vardagsrummet och köket. Fönstret i det "lila rummet" fick sig också en liten gardin och vips såg det mycket trevligare ut. Bilder på de fina fönstrerna kommer.
Nu sitter vi här och känner oss jätte jätte nöjda med dagensinsats.
Att bero på familjehögtidet så var jag och hälsade på min barndomskompis Sara här om dagen. Sara och hennes sambo fick en liten pojke i melladagarna som skall hete Theodor. Gud så söt han var den lille! Det är så mysigt nrä man får möjlighet att snosa lite på dem. En vacker dag är det vår tur :)
Nej nu skall jag gå och lägga mig på soffan en stund och glo lite på tv. Kanske så stickar jag ett par varv på sockorna som jag stickar också vem vet.
Hoppas ni får en trevlig lördagkväll allesammans!
Ett år.
Du och jag på vår sista lydnadstävling
Ett år har gått. Ett långt år har gått sedan min älskade Jippie lämnad oss. Jag ingen kan fösrstå hur saknad hon är. Många tårar har rullat ned för mina kinder och ännu fler lär komma misstänker jag. Älskade älskade Tippa.
Många "första gången upplevelser" har upplefts under året. Första gången jag vaknade på morgonen utan dig var outhärdligt. På juldagen var vi till Sandviken till samma plats som vi firade jul på förra året. Förra året var du med. Nu var jag själv där utan dig. Många gånger har jag trott att den här sorgen skall få mig att gå under.
Sorgen kommer inte ta slut på länge än. Jag läste någonstans att "ju mer man älskar någon destomer gör det ont när de försvinner" och dom orden är nog sanna.
Jag vet i mitt hjärta att det var rätt beslut men det är så svårt att vara ifrån dig. Jag har många gånger funderat över om jag kunnat göra något mer för dig? Jag hoppas du har det bra nu älskade vän på de sälla jaktmarkerna. En dag ses vi igen och dit längtar jag. Men tillsa dess skall jag ta hand och njuta av din mamma och dina barn och deras kommande barnbarn.
Idag kan jag känna en stolthet över att fått lära känna dig och fått jobba ihop med dig. En stolthet över att se dina barn och hur lika ni är.
Du har lärt mig så mycket som jag kommer ta med mig i livet. Du är min ängel.
Ett brev.
Varje gång telefonen ringer hoppas jag att det är du. Varje morgon hoppas jag att kanske idag så hör jag något ifrån dig. Jag saknar dig.
Mycket har sagt under åren, mycket som inte går att göra osagt. Mycket har gjorts som skadat oss båda. Nu är vi ärrade för livet, på varsit håll. Det är du som bestämmer om der skall fortsätta vara så. Jag väntar på dig.
Det finns en tomhet innom mig som bara du kan hjälpa mig att fylla. Jag saknar dig.
Morgonstund har guld i mun
Ja så är det verkilgen. Gud så skönt det är att vara förtst upp på morgonen och njuta av det lugn som fortfarande ligger kvar efter natten. Idag kommer det bli en lugn dag. Vi skall bara vila och ha det skönt. Det ända måstet vi har är att skotta undarn snön som kommit under natten. Det lär nog bli flera gånger om idag då det snöar fortfarande.
Hoppas ni alla haft en underbar jul!
Kampen mot sockret
Tårtan på mammas födelsedag i våras
Idag utspelar sig en kamp mot sockerberoendet i min kropp. Min kropp skriker formligen efter mera sötsaker, bröd mm efter helgens kryssning. Trots detta är jag mer taggad än någonsin att avstå från allt det där. Varje gång jag fuskat slår tanken mig att jag mår ju bättre utan sockret. Det är så skönt att kunna se det!
I helgen har vi varit på kryssning. Vi åkte tillsammans med ett par kompisar på en kryssning till Helsingfors. Det var skönt att komma iväg och se något annat. Nu så här i jultider är det skönt att komma ifrån all stress och dyligt. Nu är vi dock tillbaka och julstressen har mig återigen i sitt grepp och allt rullar på i samma ekorrhjul igen.
Nu skall jag fortsätta plugga lite. Senare idag blir det städning och kanske lite köttbullsrullande inför julen.
Ha en trevlig 4:e advent!
14 December
Idag har varit en bra dag, tro det eller ej. Japp även jag kan ha sådana dagar. Idag har jag varit hos sjukgymnasten och fått massage. Det var jätte skönt. Där fick jag även lite övningar som jag skall göra och sköter jag mig kanske jag blir bra i ryggen. Det skulle ju vara toppen!
Idag gjorde jag en upptäckt som jag kna leva på länge. Jag hade ett annant ärende in på Hälsoboden i tierp och då fann jag att de sålde te från Kränku i Visby. När jag gick där ifrån hade jag ett hekto "Kärlekste från Gotland" var jag gladare än på länge. Nu sitter jag här i vardagsrummet med en kopp och njuter bredvid den tända adventsljusstaken.
Ha en fortsatt trevlig kväll!
Uppdatering i livet, i bloggen.
Jag vet inte vad jag skall skriva riktigt. Jag vet inte varför jag inte skrivit här på länge. Jag har hört från flera håll att mina inlägg saknas och det värmer skall ni veta! Det är lite tungt nu. Det har det varit ganska länge tyvärr. Jag hoppas att jag kan gå in i 2011 med ett ljust sinne och en annan tro på livet. Det här året har varit tungt men det börjar släppa tror jag. Sorgen börjar släppa taget om mig och jag kan leva mer och mer som vanligt igen.
Att skriva i bloggen om sorgen efter Jippie har hjälpt mig massor. Kanske inte den roligaste läsningen men kanske hjälper jag någon mer där ute, vem vet.
Att sörja kräver mycket av en som person. Många gånger funderar jag över varför gör det så ont att förlora någon? Varför kan jag inte längre minnas hur hon ser ut eller hur hon rörde sig? Varför är jag så rädd för att glömma bort henne?
Jag älskade Jippie djupt. Jag är så rädd att glömma henne. Att hon ska raderas ur mitt minne och inte vara betydelsefull för mig någe mer. Hon betyder så mycket för mig. Hon var den som alltid fanns där för mig, no matter what. Kanske bleknar minnena för att man skall ha möjlighet att låta nya minnen och händelser få plats? Jag vet inte varför.
Det är helt otroligt hur naken man kan känna sig när ens bästa vän inte finns där längre. Även om jag har fina vänner, en underbar familj och sambo så saknades stjärnan i julgranen. Men kanske är det dags att prova en annan stjärna? Jag tror att det dyker upp en ny stjärna när dags. Jag tror inte att det är dags än.
En annan tankel som slagit mig under året är: hur många tårar kan man gråta egntligen? Jag tycker att jag gråtit floder under detta år men ändå så verkar det finnas tårar kvar. Jag är nog inte så "färdig" med sorgen trots allt.
Ja hörni här kom ännu ett "sorginlägg" i raden.
Ha det gott!
Ett ljus i mörkret
För drygt en vecka sedan gjorde jag den här snölyktan ute på gården. Jätte fint blev det!
Nu verkar det som om vintern är här för att stanna. Mysigt tycker jag. Nästa vecka får man börja julpynta officiellt. Det ser jag fram emot! Imorgon skall jag grilljera andra julskinkan för i år. Jag älskar julskinka!
Idag var vi (jag, virre och rebecca + hundar) hem till Nattis i Åshammar och tittade på hennes hus. Fårena i ladugården fick sig även ett besök. Vi hälsade även på grisen som visade sina konster för oss för en bit knäckebröd.
Imorgon skall jag ha valpkurs. Klara skall få följa med som sällskap och stöd åt småttingarna.
Ha det gott!
När tiden är mogen
För ett par år sedan var jag fast besluten om att allt var svart eller vitt. Det fanns inga grå skalor. Antingen så gick det bra eller så gick det inte bra. Så enkelt var det. Nu har jag förståt att världen går inte under om man inte levererar hela tiden på tävlingsbanan. Det gör faktist inget alls om jag inte vill tävla just nu. Jag kan ta upp saker och ting i framtiden om jag vill och att jag känner att tiden är mogen.
När tiden är mogen är det lättare att ta beslut och genomföra förändringar. Beslut som jag aldrig trodde att jag skulle behöva ta. Eller kanske inte trodde att jag skulle behöva ta på många år framöver. Eller beslut som jag aldrig trodde att jag skulle ha ett behov av att ta.
Ja hörni man lär så länge man lever. Helt klart!
Livet genom mina glasögon
För drygt ett år sedan skulle jag syntesta mig för att få ett intyg till körkortstillståndet. Fyra å¨r tidigare hade jag genmfört samma undersökning utan synfel så när optikern sa att jag skulle behöva ha glasögon trodde jag inte mina öron. Det låter kanske inte som en så stor sak för världen men för mig var det jätte jobbigt. Jag var helt övertygad om att jag skulle dö blind. Nu har jag insett att det kanske inte blir så trots allt :)
Men ett år senare har jag insett att jag ser mycket sämre än jag trodde för ett år sedan. Det går inte en dag utan att jag behöver använda glasögonen. Jag har än inte vant mig vid dem. Det kanske kommer.
Igår kväll var vi hos gannarna. Det var så trevligt! Vi har så kul ihop. Det är härligt att ha så bra grannar som man alltid kan vända sig till om det är något.
Idag skall vi plocka lite här hemma. En sväng till valbo skall hinnas med det med.
Ha det gott!
Hur mycket är det värt?
Jag vet inte om det är årstiden som gör det eller om det är Jippies död som jag aldrig kan komma över hur som helst så suger det.
En trygg plats
Aslan på en av hans favorit platser
För ett par dagar sedan besökte jag en plats där jag tidigare i mitt liv känt mig trygg. En plats där jag kunnat ladda mina batterier och fundera över saker som händer här i livet. Nu när jag åter vände dit var det tio år sedan jag sist gick på de stigarna och njöt av naturen. Det kändes lite sorgligt att vara tillbaka då jag visste att det bara var tillfälligt. Att jag inte skulle få stanna där på den trygga platsen. Att jag inte längre hörde dit. Jag kommer alltid kunna åka dit och besöka den platsen men jag tror att det nu är dags för andra platser att ta vid. Precis som kapitel i en bok. Den här platsen är en av mina favorit kapitel i min plats bok.
Idag skall jag besöka en annan plats som ligger lite mer i tiden. I min tid.
Ha det gott allesammans!
Fixar fredag!
Idag är det fredag det känns skönt. Nu skall Johan och jag få vara tillsammans i två dagar i rad. Det är inte ofta det händer. Ofta på helgerna jobbar jag eller så är jag iväg på nått med hundarna eller någon kompis. Men nu är jag sjukskriven så nu skall jag ta det lugnt och bara vila.
Idag skall jag pyssla lite här hemma. Det är mycket som inte har hunnits med sedan vi flyttade in för en månad sedan. Lite gardiner skall upp och lite tavlor mm. Vi får väl se hur mycket jag hinner. Det brukar ju kunna bli mindre än vad man tror trotts allt. En uppdatering kommer om jag hittat min pocketkamera i bland kartongerna.
Annars får ni ha det så gott allesammans!
Den stora saknaden
Det slår mig ibland hur den stora saknaden efter Jippie bleknar med tiden. Jag kommer alltid sakna henne, hon var min bästa vän, min träningskompis mitt allt. Men känslan av att inte kunna överleva en endaste minut till bleknar ju längre det går. I nästa vecka är det 10 månader sedan Jippie somnade in. Det känns hemskt att minnena bleknar men samtidig är det skönt då det inte är lika smärtsamt längre. Vi pratar ofta om henne här hemma för att jag fortfarande behöver det.
Nu kan vi leva igen känns det som. Nu hämtar jag glädje och energi ur minnena som jag fick tillsammans med Jippan. Dessa minnen ger mig insperation till att arbeta med mina andra hundar. Så det känns skönt.
En vacker dag kanske jag kommit så långt att jag kan begrava henne. Vi får väl se.
En härlig höstpromenad
Jippie och Klara på en brygga vid Dalvälven förra hösten
Imorse gick jag och hundarna på en härlig höstpromenad längs Dalälven. Hundarna sprang lösa i skogen ner till Dalälven där de istället kastade sig i vattnet. Vattenpassion är nog deras andra namn skulle jag tro. Det är så härligt att se dem i sitt rätta element. Aslan hämtade in alla pinnar han hittade i vattnet till sin matte. När han inte hittade några fler tog han mormor Klara i örat och skulle ta med henne in till stranden men det ville inte hon. De är så söta tillsammans. Man ser verkligen på Aslan hur han njuter av att ha mormor Klara på besök.
Mycket har hänt sedan sist jag skrev. Vi har flyttat från våran tre rummare i hyreshus och bor nu istället i en villa med fem rum och kök i ett mysigt villaområde. Det är helt underbart med en liten trädgård att pyssla i. Inte för att det blivit så jätte mycket pysslande dock då det känns lite trist med den stundande vintern. Jag tror att det blir betydligt mycker mer i vår. Men lite gräsklippning och allmänt fix har det blivit. Vi trivs toppen bra här även om huset känns lite stort för oss två ibland men när det kommer gäster som skall stanna kvar är det skönt att vi har ett speciellt gästrum. Det sista rummet har blivit förråd tillsvidare.
Annars händer det inte så mycket just nu. Jag skall hålla två kurser på brukshundsklubben här, gå lite i skolan.
Min kamera är på lagning så ni får njuta av lite gamlabilder undertiden.
Ha det gott!
Städa, städa, städa!
Igår var Johan och jag in till gävle en sväng. Först åt vi middag på max. Låter inte så exklusivt men jag älskar deras Delifresh Low carb hamburgare. Den är så god! Eter det åkte vi till Jula och shoppade lite smått. EN sväng blev det även på Citygross. Nu började det närma sig tidsmässigt men ändå var det en timme kvar innan bion skulle börja så vi satte oss på ett café och tog oss en fika. Jätte mysigt! Härligt att vi kommer iväg och gör något utöver vardagen. Det behövs verkligen nu med allt som är runt i kring oss med flytt, skola, jobb mm.
Nej hörni nu måste jag fortsätta städa.
Tiden läker alla sår, eller?
Om sex dagar har det gått 8 månader sedan Tippa somnade in. 8 långa månader. Vackra vackra tippa. Här om kvällen när jag inte kunde sova låg jag och tänkte på hur stor saknade fortfarande är. Hur stark sorgen fortfarande är, hur mycket jag vill ha henne tillbaka som frisk och pigg igen. Med Jippie vid min sida var jag trygg. Jag hade alltid min bästa vän med mig. Jag älskar mina andra hundar massar absolut men tippa var speciell. Allt vi gjorde tillsammans. Hon var en trygghet att ha med överallt. Tänk när vi skulle tävla lydnad första gången, hon ville så väl men matte var så nervös. Eller alla gånger hon höll mig sällskap på tåg resorna upp till Ljusdal. Eller alla kvällarna i Ljusdal. Starkast av all minns jag hur bra hon mådde när vi kom till Finland förra hösten. Hon var så pigg och fin och jag såg så fram emot tävlingarna på hösten. Vi gick över fälten krig brusarby och bara hade det skönt. Jag saknar henne så grymt.
Ja det sägs ju att tiden läker alla sår men ibland så tvivlar jag. Allt bleknar väl med tiden antar jag.
Sommar, sommar, sommar!
Hej kära vänner!
Hoppas allt är bra med er där ute. Hos oss är allt bra. Jag jobbar och står i och där emellan försöker jag njuta av sommaren. Nu har jag varit ledig i två dagar och hunnit vila upp mig ganska bra och laddat inför de fyra dagar som jag nu skall jobba. Om man tar en dag i taget då går det ganska fort ändå.
Igår var vi upp till brukshundsklubben Aslan och jag. Med oss var även Tessan och Elvis. Vi passade på att träna lite agility och det var mycket roligt. Han är bra häftig Aslan. Jag tror att jag kommer få många roliga stunder ihop med honom.
Ha det gott i sommarvärmen!
Bröllop
I kväll har vi varit i Sandviken på Bröllop. Det var Johans syster som gifte sig med sin Andreas. Jätte trevligt, verkligen. Allt var jätte fin ordnat och de verkade jätte nöjda och glada. Gud va jag längtar tills jag får gifta mig med mitt hjärta. Några bilder blev det inte för min del. Jag lämnade kamean hemma för en gångsskull. Johan skötte den delen ikväll.
Bilder från Riga kommer ut så småning om. När tid att redigera finns.
Ha det gott!
